2019 snart är du här

2019. Åren flyger och 2018 har varit ett otroligt händelserikt år. Jag fick fast anställning som planerare/utvecklare, jag har rest 3 gånger; 2 gånger till Berlin och 1 gång till Barcelona.

Det är något med spanska städer som tilltalat mig. Något med arkitekturen och miljön. Jag älskar det. Barcelona är bullrigt och stort men samtidigt förtrollande och historisk. det är som att vandra omkring på medeltiden. La Sagrada Familia, Santa Maria del mar och Parc Guell. Vilka platser. Omgiven av berg och hav. Jag kommer att återvända.

Klimathotet har ju inte undgått någon. Vi förstör jorden. Alla våra resor, sopor, livsstil. Vi lever som att det inte finns någon morgondag och det är nog inte vad leva i nuet egentligen ska innebära. Kan man göra något? Ja alla kan vi göra något.

Jag tror inte på nyårslöften, de bryter man bara. Däremot tror jag på mål. Mål och delmål. Så jag bestämde att miljön får vara mitt mål under 2019. Detta innebär att jag inte kommer att resa med flyg under ett års tid. Om vi reser får det bli med bil (vi har en hybrid), båt eller tåg. Jag vet att det begränsar utbudet för vart man kan resa men så får det vara. Jag vill att mina barnbarns barn kan bo på en planet som lever, inte en död. Jag tänker också sopsortera och återvinna. Försöka begränsa min konsumtion och köpa mer på second hand. Detta innebär också att jag ska försöka låna böcker på biblioteket istället för att köpa dem, eller även där handla second hand. Jag r en boknörd, jag älskar böcker men det är inte många böcker man kan tänka sig att läsa två gånger varav det är onödigt att köpa dem. Här kan även läsaplatta vara ett alternativ, men det får vara steg 2. Så 2019 får vara ett år i miljötänkets anda.

Wish me luck.

Annonser

Julen 2018

Så kom julen och så gick julen. Tiden går snabbare och snabbare tycker jag ju äldre man blir. Vi firade jul hemma hos äldsta dottern. Hon hade gjort så fint. Hon har verkligen ett öga för inredning. Det har hon inte ärvt efter mig. Det var jättemysigt. Det enda som var lite tråkigt var att deras hund brutit tassen och var på djursjukhuset, så både dottern och svärsonen var oroliga.

Om man ska summera just december månad så är det månaden där jag återupptog mina tarotkort och har börjat spå kunder igen. Det var som att komma hem. Jag fick köpa en ny tarotlek då jag inte kunde hitta min gamla. Jag var både lite nervös och förväntansfull. Det gick bra, jag tror att alla kunder var nöjda. För det blir ju lite så, man vill ju prestera och ge personen som kommer något som de känner igen och något som de kan ta med sig. Att spå igen var som att komma hem. Det sitter i min ryggrad så att säga vilken tarotlek jag än använder. Och det blir lite att hitta hem till en del av mig som legat i träda.

Om vi fortsätter summera december månad så har jag också anmält mig till en Kundaliniyoga kurs. Det ska bli spännande. Jag har kört lite Kundaliniyoga här hemma men det är alltid något annat när man deltar i en kurs.

Så nästa år väntar denna spännande kurs och förhoppningsvis fler tarotkunder.

 

Boktips

Jag vill tipsa om böckerna som handlar om Ruth Galloway. En rättsarkeolog i North Norfolk i England. Hon hamnar i spännande situationer när hon hjälper polisen att datera benrester. Böckerna är skrivna av Elly Griffiths. De är i alla fall spännande och jättebra.

Jag älskar böcker. Min dröm är att bo i en sekelskiftsvåning på Södermalm eller i Gamla Stan. Där har jag ett litet bibliotek. Med böcker, en skön läsfåtölj och plädar i jordfärger. Från köket tittar jag ut över en liten innergård där det finns några träd. Fönsterna är stora, ni vet sådana som man kan sitta i. Det är trägolv, breda gamla plankor och några antika mattor på en del ställen. Det finns också en liten balkong där ett litet bord med två stolar i trä står. Sovrummen är luftiga med en gammaldags himmelsäng. När jag kommer ut ur porten ligger det caféer och restauranger. Det är min vision.

Perioder av sömnlöshet

Eller kanske inte sömnlöshet utan sömnstörning. Vaknar vid halv fyra på morgonen även om jag lägger mig vid tio. Vaknar pigg men dagen blir ju sjukt lång och jag blir så trött efter lunch.

Jag har svårt att ligga kvar i sängen också utan går upp.

Barnen sover så om jag ska se det ur en positiv synvinkel så är det egentid. Hahahaha.

Mer valtankar

Nu är det snart val och jag känner en liten stråle av hopplöshet. Det verkar som att SD vinner gehör. Är verkligen en femtedel av Sveriges befolkning rasister eller har rasistiska sympatier? Det är skrämmande. Vad går vi emot för samhälle? Ett hårt samhälle med ännu mer utanförskap. Ett samhälle där bara den starka vinner och förorter är segregerade. Där ingen någonsin blir svensk om man inte är blond och blåögd. Där vi använder oss av militärer och mer våld i förorten. Är det samhället vi går emot?

Jag vill leva i ett samhälle där vi tar tillvara på alla människors potential, oavsett etnicitet, funktionsvariationer, könsidentitet. Ett inkluderande samhälle. För inkludering skapar en gemenskap och i gemenskapen finns omtanken. Jag vill bo i ett samhälle där alla ungdomar faktiskt kan flytta hemifrån när de tagit studenten för det finns lägenheter till humana priser. Där människor i behov blir beviljade insatser från LSS. Ett samhälle där förorter blomstrar och är lika attraktiva som innerstaden. Där vi alla kan leva tillsammans med respekt för varandra. Där vi kan lära oss av varandra. Att inte se varandra eller samhället som ett hot. Hur gör man det? Hur når man dit?

Jag vet inte men jag vet att med rasismen når man ingenstans.

 

Kvinnocykler

Det är egentligen galet hur lite man talar om kvinnokroppen och alla våra faser. Puberteten pratas det en del om men sedan är det inte så mycket mer. Visst pratar man en del om barnafödande och den gravida kroppen men efter tycker jag att det tar stopp. Kroppen efter förlossning ges inte så stort utrymme förutom i artiklar såsom; hur du får tillbaka din kropp till hur den var innan graviditeten det vill säga viktminskning. Kroppen kommer aldrig att bli eller vara den samma. Det man går igenom med att vara gravid och föda är något som förändrar kroppen för alltid. Både på positiva sätt men ibland mindre positiva sätt vid exempelvis förlossningsskador.

Men vad jag vill skriva lite om nu är förklimakteriet och klimakteriet. Hur mycket pratar vi om detta? Nästan inget även om det börjar kastas lite ljus. Men det finns också en stor okunskap inom vården. I och med att jag nu kan joina 40+ gänget kände jag att det är lika bra att börja söka kunskap om det som jag kommer att möta på inom relativt nära framtid. Det finns en jättebra podd som heter Klimakteriepodden man kan lyssna på bland annat. Men detta är en terräng som inte många vill beröra. Det är också något som framställs som väldigt negativt. Klimakteriekärring är ett slagord. Vem vill vara det? I Kina betyder klimakteriet den andra våren. Det är väl en mycket finare term då det faktiskt är en ny period i livet. Men hur ofta lyfts det och pratas det om att även förklimakteriet finns eller premenopaus som egentligen är en bättre term. Redan i premenopausen, som är en period som kan börja vid 40, märker vi skillnader i kropp och själ. Detta beror på att progesteron halten minskar och östrogennivåerna är ojämna. Östrogennivåerna kan både stiga och sjunka under denna period. Vissa kvinnor kan ha premenopausa besvär redan vid 35 års ålder. Det finns många diffusa symtom som denna period och jag tror att det är därför många kvinnor som söker hjälp inom vården inte får rätt hjälp. Redan i premenopaus kan man få, förutom symtom såsom oregelbunden, rikligare eller mindre mens, sömnproblem, nedstämdhet, svaghetskänsla, hjärtklappning, ångest, mindre stresstålighet, humörsvängningar och utmattningssymtom. Det finns också kvinnor som berättar om att de helt plötsligt blir överkänsliga och allergiska mot exempelvis en hudkräm de använt utan problem tidigare. Eller att magen börjar krångla. Det är många kvinnor, när de söker vård, som blir sjukskrivna för utmattning. Tänk om det är fel diagnos? Jag hörde på Klimakteriepodden att en läkare inom primärvården hade börjat remittera dessa kvinnor till gynekologer och sjukskrivningarna minskade då kvinnorna blev hjälpta. Tänk nu om alla dessa symtom faktiskt går att härröra till premenopaus och hela den hormonförändring som händer i kroppen? Eftersom det är kvinnoåkommor så är det inte heller så högprioriterat. Vilket man faktiskt kan se är vanligt inom alla åkommor eller sjukdomar som berör kvinnor.

Men att hur ofta är det vi egentligen pratar med varandra om detta? Ingen vill ju helt bli äldre och många av oss känner oss för unga för att ens tänka tanken. Men faktum är att det kan börja redan runt 35. Och vid 40 år vi verkligen inte för unga. Vad är det som gör att det på ett sätt blir så tabubelagt? Eller så fult att prata om? Associationerna som görs till denna period är också nedsättande såsom jag ovan skrev. Man blir sur och gnällig. Kärring. Vi är alla så ungdomliga och känner oss ungdomliga. Och visst kan jag förstå känslan, man känner sig ung i sinnet. Och ja vi har bättre hälsa idag än för 100 år sedan så vi kanske åldras lite långsammare men den biologiska klockan tickar och kroppen åldras om än inte lika synbart idag. Åldrandet är inget vi kan bromsa. Även om vi sprutar oss fulla med botox och lyfter oss så det sur ut som att vi gått i motvind de senaste åren åldras vi. Och våra hormoner och dessas cykler bryr sig inte om att vi känner oss unga. Vi åldras och våra hormoner påverkas. Och större delen av våra liv är vi inte unga. Men det är ungdomen som prisas. Premonopaus och klimakterie betyder ju att vi vissnar? Eller ska vi se det som den kinesiska betydelsen en andra vår?

Så med tanke på samhället och hur allt idag fungerar verkar det som att vi kvinnor får utbilda oss och söka information och möjliga behandlingar eller mediciner själva. Kunskap är makt. Jag har beställt boken Perimenopower -hitta din supekraft när hormonerna svänger av Katarina Wilk.

 

Semester

Semestertider. Fantastiskt. Sista dagen på jobbet och sedan går jag på 5 dagars semester. Det ska bli så skönt. Jag ska verkligen anstränga mig för att komma ner i varv. Det är alltid det svåraste för mig faktisk, att varva ner. Man jobbar och står i, vardagen springer på. Barnen har aktiviteter och läxor. Allt går i ett i ett högt tempo. Men så kommer semestern och man ska ta det lugnt och vila upp sig. Inte alltid det lättaste. Jag firar in semestern genom att gå på bio med min man.

Vi ska börja semestern med att hjälpa min stora dotter att flytta till sin nya fina lägenhet. Sedan åker vi ut till landet med katter och barn. Vi har verkligen ordnat jättefint där men det är fortfarande väldigt spartanskt och det finns inget gym där. Jag måste träna. Så jag kommer att spendera några dagar i lägenheten också för att kunna träna. En vecka utan träning fixar jag men inte fem veckor. Jag sover ju så mycket sämre om jag inte tränar.

Vårt landställe är som sagt spartanskt men det är ett paradis för barnen. De har kompisar i det lilla samhället och de kan gå och cykla som de vill. Det är mest grusvägar och inte många bilar. Det finns inga gatlampor dock så på natten är det riktigt mörkt. Men vi har en utedusch och utedass. Nu har vi även en pool som de kan bada i som jag fick av en gammal chef till mig. Även en poolvärmare finns. Så det är verkligen perfekt för barnen.

Jag har en del böcker på min att läsa lista, säkert 5 stycken. Dessutom en del ljudböcker jag vill lyssna på och poddar som jag följer.

Så semestern here I come, snart så…..