November månad. Lite grå och lite mörk men man vet att julen nalkas. Min son som nyss fyllt 10 år och går i Engelska skolan är med i skolans Lucia-tåg för min skull. Lilla gubben. Men jag vill så gärna se Lucia-tåget på engelska.
Denna jul så blir det sparsamt med julklappar för vår del. Det av många orsaker. Jag tycker att julen blir alldeles för fokuserad på julklappar och vad man ska få att man glömmer den sanna meningen. Jag vet ju inte om Jesus verkligen föddes på jul (med största sannolikhet inte) men det är ändå en högtid med gemenskap. Att få vara tillsammans och att umgås. Inte om man fått 10 julklappar eller inte. Andra orsaken är att jag efter att ha arbetat heltid sedan januari 2012 gått ner till 80 % arbetstid. Jag kände att jag faktiskt behöver ett brejk. Att få gå hem redan kl tre för en stor skillnad. Jag kommer hem pigg och har flera timmar över till annat. Rent ekonomiskt kanske det inte är det bästa men jag tror att man ibland måste göra det som är rätt för just mig. Pengar klarar man sig inte utan MEN man kan dra ner på mycket onödigt. Vad behöver vi egentligen? Mat, husrum, kläder och kärlek. Men vilken skillnad det är. Jag kommer hem pigg. Jag kan också hämta och lämna barnen, vilket min man har skött dessa år då jag jobbat heltid och han studerat. Life is good.
Alltså I vårt samhälle så jagar vi hela tiden materiella saker, bättre boende, bättre bil, högre lön, utomlandssemestrar varje år. Listan blir lång. Men om vi jobbar för detta hinner vi då stanna upp och se vad vi har, hur vi har det och varför vi gör visa saker? Vi indoktrineras att inte känna efter och att arbeta flitigt. Arbetare. Samhället ser ut så här, arbeta. Men om man vägrar? Jag behöver inte ha den senaste bilen eller utlandssemestrar varje år. Jag vill ha tid. TID. Tid att kunna vara jag och vara med min familj. Tid att kunna reflektera och göra annat på. Arbete gör inte en lycklig. Missförstå mig inte, arbeta är bra för oss MEN arbete ska inte utgöra vårt liv. Det är ju ganska dubbelt det där. Arbete I lagom grad tror jag är bra. Och jag tror att cirka 75 % egentligen är den perfekta arbetstiden för oss. Folk som inte klarar att arbeta av olika orsaker eller är sjukskrivna hamnar lätt lite utanför. Och det utanförskapet är inte gynnsamt om personen inte har ett rikt social liv. Har ni tänkt på att vi Sverige arbetar så mycket så att en stor del av vårt sociala liv händer på arbetsplatsen. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. När man då pensioneras och mister detta sociala liv vad händer då? Sysslolöshet och ensamhet kanske? Jag tror att det är viktigt att se till att man har ett rikt social liv på sin private del. Den delen följer med oss genom livet även om den kommer ändra konstellationer emellanåt.
Ja det blev ett lite spretigt inlägg. Min tankar så här på morgonkvisten.
Ha en bra dag allihopa!!!
Chissra's Blog 
Bra blogginlägg om jobb. Arbete är något heligt i Sverige. Du är liksom INGEN utan ett jobb. Så jag tog beslutet att lägga ner jobbsökarförnedringen och BLI någon ändå s a s.
Jag är mamma till fem, snart farmor till tre, löpare, köpstoppare (nej – inga barn eller barnbarn blir utan klappar) hälsointresserad, matnörd, stugsittare, gratislike:are mm mm.
En socialt begåvad ensamvarg!
Hej. Åh vad kul att du gillade blogginlägget. Och grattis till ditt rika liv. Vad underbart. Både mamma och farmor. Familjen är livet. ❤
Håller med dig, önskar att mitt huvud ska fatta att min kropp inte orkar 100% längre. Fast egentligen har hjärnan fattat eftersom den inte accepterar mitt nya jobb utan skriker stopp genom att blockera mig hela tiden, kroppen säger nej genom en massa olika symptom, nu återstår bara att inse att pengar är inte allt…. Kram
Ja och att se att pengar inte är allt är en process tycker jag. Vi matas med hur viktigt det är med pengar och materiella saker men det som är viktigare är hälsan. Kram