Kommer ni ihåg för många många år sedan när Vänstern gick till val med just det 6 timmars arbetsdagar. Det valet röstade jag på dem. Det finns några arbetsplatser och till och med någon kommun som har tillämpar 6 timmars arbetsdag idag, eller 80% arbetsdag. Vad jag förstod har de färre sjukskrivningar. Det förstår jag. Efter 3 års heltids arbete är jag trött. Det var en deal jag och min man gjorde då han studerat upp gymnasiet och inte kunnat arbeta och min inkomst varit huvudinkomsten. Men nu, som jag skrev i tidigare inlägg jobbar jag 80 %.
Jag tycker att det är dags för en förändring i samhället. En åsiktsrevolution. Att värdera upp livet och värdera ner jobbet. Jag hörde en gång en kvinna berätta (som varit utbränd) att hennes doktor sa till henne att hur mycket hon skulle orka jobba skulle vara beroende av hur mycket ork hon hade över när hon roddat i vardagen, alltså ta hand om sig själv och barnen och hushållet. Det som blev över kunde läggas på jobb. Smart tanke tycker jag. Mycket smart tanke.
Jag tycker att vi borde värderas utifrån den vi är och att vi inte ska identifieras med jobbet. Och att vi inte identifieras med jobbet. Vi är människor och vårt egentliga värde ligger inte i hur mycket vi kan producera eller hur samhällsnyttiga vi är. Vårt värde ligger i att vi är människor. I och för sig så har alla levande varelser ett värde i sig. Jag menar slaktindrustrin idag visar att vi inte respekterar liv och att vi enbart utnyttjar och exploaterar. Ett liv är ett liv.
Men det är inte bara djuren vi exploaterar vi förstör jorden. Vi lever som att inget tar slut och att vi är odödliga. Detta konsumtionssamhälle där nya prylar värderar dig och visar var du befinner dig på samhällsstegen. Och har du inte råd kan du få kredit. Jag blir så trött. Jag har bestämt mig att försöka stå utanför detta. Att försöka köpa mer secondhand och återanvända istället för att slänga. Ge bort till någon som behöver. Behöver vi allt vi köper? Nej.
Vad behöver vi egentligen? Om vi kokar ner det. Vad behöver vi? Vi behöver kärlek, gemenskap, mat, tak över huvudet och vänner och familj.
Chissra's Blog 
Ja det är dags att visa respekt för jorden vi lånar av våra barn. Och dags att sluta slita ut oss för ingenting.
Jajag håler med , att vi inte sak värderas efter vårat yrke och hur mycket vi jobbar, När man är sjuk som jag känner jag efter egen erfarenhet att man är obekväm och foöl börjar prata över huvudet på en för de blir väl chockade och vet inte hur det ska förja upp det samtalsämne och det är väl sant ifs för det kan vara känsligt , då är det lättare att utveckla ett yrke, ”Oh så kul , vad gör man då som det ..?” osv , men så fort man säger man är sjuk så finns man inte längre, bara obekväm lr ” så skönt kan du lägga dej nr du vill ” NÄÄÄ det är inte skönt, jag vill oxå arbeta och göra rätt för mej . Ha arbetskamrater, känna sig behövd, vara glad och ha energi och få en vanlig lön istället för att vända på varje krona lr belasta någon annan. Blir lätt isolerad då sjukdomarna sätter stopp för mej att vara social och göra saker som jag tidigare gjort plus vissa orkar inte vara vänner längre då vi inte har så mycket gemensamt då jag inte kan tala om vad jag gjort på jobbet o så , vissa frågar inte längre hur jag mår för de vet att jag säger som det är och om jag har tur så är det kanske 7 dagar på en hel månad som jag är ok och mår bättre men bra , nja jag hoppas och försöker vara positiv men för att återgå till början, så är det faktiskt så att samhället inte behandlar oss väl som är långtidssjuka , vi är en belastning och hur blir det då med självkänslan och depression är ett faktum..Hur ska man kunna tillfriskna när det är så…
Sen förstår jag faktiskt inte hur ni , särskilt kvinnor orkar jobba 10 % ,ha barn och familj och kvällsaktiviteter, förståååår att utbrändheten ligger där o lurar så bra för dej Chissra att du gått ner lite i tid så du kan få vara en lugnare mamma, fru och arbetskollega och förebygga sånt här , klokt gjort, stor kram och tack för du tänker på mej då o då! Stor kram !
Så sant. Riktigt klok kommentar. Jag tycker att det är hemskt hur isolering och utanförskapet drabbar de sjuka och arbetslösa. Att vi pratar om och värderas utifrån vårt jobb . Vi är alla människor.
Kram
Och som vanligt får jag inte med bokstäverna i rätt ordning, hhi men du förstår väl i stora hela sen ska det givetvis stå 100 %, kram igen